Själporträtt

Jag ogillar starkt att arbeta med mina bara händer, så detta projekt med självporträttet och att testa de olika sakerna var mentalt jobbigt för mig. Det gick inte att skära ut schablon mallen och det blev inte som jag tänkte mig när jag klippte och klistra. Sådant fungerar inte för mig, jag har kort tålamod och om jag gör ett fel flippar jag och tar sönder skiten. Men det gick helt okej med mitt självporträtt. Jag skulle ta inspiration från bilderna dom i klassen ritade  och det gjorde jag. Dem ritade en person med keps och håret hängande ner vid sidan dock inget ansikte. Det är så dem sakerna som påminner om mig "kepsen och sneda luggen". Jag skippade att göra ansiktet eftersom det inte riktigt behövdes för att gestalta mig enligt alla i klassen. Sedan lade jag till en grön rand nere på A4 som skulle representera en sort namn skyllt där man skriver sitt namn. Jag lämnade den tom för att all redan skulle förstå att det var jag när de såg bilden. Den konstnären jag kopplar till är Banksy. När man ser hans verk vet man direkt att det är han som gjort den, men man vet inte hur han ser ut. Det blir det samma med mitt, man vet vad jag brukar ha keps och sned lugg men inte hur mitt ansikte ser ut på bilden.Man ser direkt Banksys stil i ett av hans verk och man ser BOKSTAVLIGEN min stil i detta verk som jag gjorde. Jag klippte mig själv i tyg för att testa nya föremål. Det skulle vara tråkigt att använda papper så tyg blev det. Det kan också representera att jag är nytänkande på ett sätt. Men om man ska summera upp uppgiften så var den frustrerande men rolig.

Blog uppgift 4

Verket jag valt heter "Bloggerskan" och den är gjord av Erika Bergström. Målningen är väldigt mörk och dyster. Det finns en tjej i bilden som har ett skelett ansikte. Hon verkar död inuti som att det inte finns någon lycka inom henne. Det färgglada håret är det ända som bevisar att hon fortfarande lever. Man får en sorlig känsla när man ser på det.

Jag valde det eftersom målningen på ett sätt är vacker. Trots all död och sorg som vilar över den så tycker jag fortfarande att det vilar någon sorts skönhet över den. Jag får en känsla av att tjejen kolla djupt in i min själ och dömer mig. Man kunde inte sluta att kolla på den. Målningen påminner om John Gustafsons målning ”Otitulerad” vilket även är väldigt mörk och dyster. Det är även i tjej i målningen som ser väldigt sorgsen ut. Hon ser på något förstörd ut som i ”Bloggerskan”. Man känner sig naken när man kollar på båda verken.

Konstnärens tanke bakom tror jag är att man kan bli konsumerad av internet. Verket heter ju ”Bloggerskan” så man kan ju tänka sig att personen i bilden använder sig mycket av internet och att det har förstört personen. Så konstnären försöker varna andra för att inte naket ge sig till nätet utan att vara på din personliga information. För att det finns så mycket hat ute på internet som kan förstöra dig. ”Otitulerad” har man lite samma känsla, en tjej som är förstörd men ii det fallet vet man inte varför. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det.

Musikvideo klar

Nu är musikvideon klar. Jag kan väl påstå att det gick måttligt bra, dock finns det mycket jag sulle vilja ändra på. Som exempel skulle  jag velat att vi la ner mer tid på den sista scenen, allt gick väldigt snabbt när vi filma den och vi kunde ha fått så mycket bättre vinklar och scener. Vi skulle även ha editat med hela gruppen för det blev lite delade tankar kring filmen vilket gjorde det svårt att alla skulle få som dem ville. Men det som jag blev riktigt bra med videon var alla vinklarna, färgerna och miljöerna vi filmade i. Miljön i den första scenen kanske inte var något speciellt men i resten av filmen så var miljön väldigt vacker och den gjorde mycket till filmen. Tillexempel när vi slog sönder saker så stärktes det hela av det slitna, övergivna, trasiga och sönder graffade varuhuset. Det blev mer rått och känslorna inom personerna i filmen stärktes. Som jag skrev tidigare i texten så tyckte jag att även att färgerna blev väldigt bra. När vi lade till effekterna blev det hela mörkare och djupare. Känslorna av ilska och viss sorg stärktes även av detta. Det kanske blev mörkt på vissa scener när vi filmade inomhus men det blev som att personerna där var fast i ett mörker och sedan när de sprang utomhus kom dem från det. Det blev väldigt effektfullt. Men om jag ska lära mig något av detta så är det väl att vi skulle ha planerat bättre och tagit oss mer tid när vi filmade vissa scener.

Musik video progress

Vi har nu kommit en bit på vägen när det gäller min, Mathias, Joels och Davids musikvideo. Våran video ska handla om tre pojkar (Jag, David och Joel) som alla på något sätt blir pushade till en gräns där    man måste släppa all ilska inom sig. Låten som vi valt är Linkins Park "One step closer" och den passar väldigt bra till ämnet. Så den känslan vi vill framkalla är den kokande ilskan inom dig som du bara altar och altar. Vi har redan filmat två av fem scener. De tre vi har kvar ska vi filma på torsdag och fredag och sedan ska vi edita det hela över helgen. 

De scenerna vi filmat är scen 2 och scen 3. Scen 2 handlar om en av de tre pojkarna (Joel) som får ett sms av sin tjej som vill göra slut med väldigt vulgära ord. Vi filmade den på en busshållplats vi universitetet nära Joel. Jag tror jag talar för alla när jag säger att det gick riktigt bra. Vi får till extremt många bra och olika vinklar. Det känns mer levande med alla olika vinklar.  

Scen 3 är när en av killarna (David) blir nedslagen i gamla stan av Mathias. När vi filmade den lekte vi lite med fågelperspektivet för att få David att se ynklig ut. Vi fick även med väldigt bra vinklar i den scenen. Det är något vi vill satsa på genom hela videon "Bra och olika vinklar". Miljön blev också bra i scenen. Vi filmade den i en smal gränd och husen där var väldigt färglada och vackra. 

Men som sagt så har vi bara tre scener kvar att filma och det känns väldigt bra. Samarbetet fungerar och alla r på samma sida när det gäller hur vi vill ha hela musikvideon.

Bloggreflektion 3

Muto av BLU

Verket är ett stopmotion verk där man bläddrar snabbt igenom en massa foton och då ser det ut som en rullande film. BLU har då målat graffiti och sedan ”suddat” ut det de målat och sedan målat en ny variation av bilden då den har flyttat sig. Det ser då ut som den rör sig och utvecklar sig. Man kan säga att det är graffitti som vandrar runt på väggar runt omkring i någon stad eller förort.

Konstnärens tanke med detta verk tror jag är att allt kan växa och utveckla sig även under de sämsta förhållanden. Det kanske låter långsökt men jag får den känslan när graffitin flyter runt på de slitna väggarna och gatorna. Omgivningen ser väldigt sliten som sagt och det kanske inte är runt de finaste kvaternerna men ändå tar sig graffittin sig framåt och utvecklar sig.  Men kan också tänka att konstnären ville demonstrera för graffitti. Att den överlever allt, trots att du suddar ut den hittar den alltid nya former och sätt att ta sig fram. Man känner nästan att de vill skrika ut ”Vi kommer aldrig sluta torts att ni suddar ut det vi gjort”. Vilket är ett problem för många graffitti målare. Men som sagt filmen beskriver i det stora hela något ostoppbart. Fast det dem målar är helt upfuckade saker som ingen förstår sig på så får jag en känsla av detta. Graffittin går sin väg i de slitna kvarteren och ingen kan stoppa den.

Jag tycker det är enormt bra ide med det här konceptet. Men det är bara så absurda målningar och händelser i filmen så jag blir äcklad helt ärligt. Jag kan inte kolla på filmen och böra njuta som jag gärna skulle vilja men men. Alla konstnärer gör saker folket inte förstå sig på. Jag önskare bara figurerna hade varit trevligare att kolla på och inte vilja spy när jag ser dem. Men som sagt så älskade jag själva konceptet och jag tycker det är riktigt coolt att BLU tagit sig tiden och gjort detta. Min direkta tanke var att denna konstfilm påminde lite av Peter Fischli & David Weiss konstfilm Der Lauf Der Dinge C. Det är lite samma tanke bakom båda att allt kan utveckla sig. Det tar sig framåt. Men BLU tanke bakom verket verkar lite mer upprorisk och Der Lauf Der Dinge C tanke är att allt tar sin tid att växa och ta sig framåt. Dem menar på att allt kommer att ta sig framåt fast du måste ha tålamod och tiden är ibland seg. Medan BLU mena på att allt växer och utvecklas trots förhållanden och att graffittin aldrig kommer sluta ”rulla” som i den andra konstfilmen.